Ärade President Sauli Niinistö!
Som medborgare i ett demokratiskt land vill man gärna tro att den sittande regeringen och riksdagen har ens rättigheter och välmående i åtanke som grund för sina beslut. När det visar sig att så inte är fallet blir man otroligt ledsen, frustrerad och orolig. Jag hoppas att Du, kära President, är medveten om vad Din svenskspråkiga befolkning känner just nu, och jag hoppas att Du, kära President, finns där för oss, redo att värna om vår ställning, våra rättigheter och vårt välmående.
Som medborgare i ett demokratiskt land vill man gärna tro att den sittande regeringen och riksdagen har ens rättigheter och välmående i åtanke som grund för sina beslut. När det visar sig att så inte är fallet blir man otroligt ledsen, frustrerad och orolig. Jag hoppas att Du, kära President, är medveten om vad Din svenskspråkiga befolkning känner just nu, och jag hoppas att Du, kära President, finns där för oss, redo att värna om vår ställning, våra rättigheter och vårt välmående.
Jag kan knappt ett ord finska. Det kan inte heller mina morföräldrar, mina farföräldrar eller mina föräldrar. Min farfar fick nyligen en hjärtinfarkt och vårdades på Vasa Centralsjukhus. Då hans vård påbörjades låg hjärtkapaciteten på fem procent, berättade läkarna för oss. Farfar överlevde, trots oddsen, mycket tack vare snabb och trygg vård. Farfar kan inte ett ord finska, och har dessutom sjukhusfobi. Jag blir oerhört ledsen då jag tänker på hur situationen skulle ha sett ut för min farfar ifall han vårdats på ett sjukhus som inte kunnat trygga specialvård på svenska, ifall han vårdats på ett sjukhus så mycket längre bort från hemmet än Vasa. Jag blir oerhört ledsen när jag tänker på hur situationen skulle kunna se ut för min farmor, min mormor, min morfar, min mamma och min pappa ifall inte de skulle kunna få specialvård på svenska. Jag blir oerhört ledsen när jag tänker på hur situationen skulle kunna se ut för mig, den dag jag avslutar studierna vid Åbo Akademi i Åbo och möjligen återvänder till hemtrakten, en hemtrakt som kanske inte längre klarar av att värna om dess svenskspråkiga befolkning.
Jag är övertygad om att Du, ärade President, är förmögen att fatta ett sådant beslut, att Din svenskspråkiga befolkning kan sova gott om nätterna igen. Det handlar om så mycket mer än om oroliga österbottningar. Det handlar om mitt fosterlands demokratiska skyldigheter. Jag vill inte att mitt fosterland ska se på oss svenskspråkiga som en krävande minoritet som råkar prata ett språk som majoriteten inte behärskar. Jag vill att mitt fosterland ska se på oss svenskspråkiga som medborgare som pratar ett språk som enligt lag borde ha samma status som majoritetens språk. Sist och slutligen kräver vi inget extra. Vi kräver bara vår rätt.
Med önskan om att Du, ärade President, överväger att inte godkänna jourreformen som innebär att Vasa mister sin fulljour. För som man kunnat konstatera i debatten - förslaget 12+1 skulle inte bli dyrare för statskassan, utan skulle bara leda till att Din befolkning, ärade President, skulle kunna sova bättre om nätterna. Det skulle vara den bästa presenten att ge ett snart hundraårigt Finland.
Med vänliga hälsningar
Instämmer i dina ord Miranda! Dessutom borde finskspråkiga Finland tänka på att en Finlandssvensk ordnade så att finskspråkiga även skulle få allting på sitt språk. Innan dess var Finland svenskspråkigt, alla instanser hade svenska som språk. Så tänk tillbaka och var tacksam att ni finskspråkiga fick samma rättigheter som svenskspråkiga hade...
SvaraRadera